Känner mig faktiskt lite stressad så här på morgonkvisten...
Reagerar alltid som någon himla pensionär när allt inte blir enligt planerna. Med det menar jag att jag liksom tycker det blir jättebökigt när något oväntat dyker upp som måste pressas in i mitt tidsschema.
Nu låter det som om jag alltid har jättemycket att göra. Det har jag inte. Det är ett medvetet val från min sida att t ex arbeta enbart 25%, eftersom
jag tycker att det räcker. Har varit inne i heltidskarusellen förr, och dit vill jag inte igen.
De ringde alltså igår från mitt deltidsjobb och undrade om jag kunde hoppa in och jobba lite extra idag (skulle annars varit ledig). Jag sa att det var väl klart att jag kunde. Jag trivs VÄLDIGT bra på mitt jobb, det är inte det, men jag hade liksom tänkt mig den här dagen som ledig. Det innebär då att man (jag) får tänka om hela upplägget av dagen. Läkarbesök, matlagning, matinköp, hundpromenad m m måste stuvas om så att det passar in i dagen igen. Förstår ni hur jag menar?
Min man tycker att jag är den omständigaste människa han känner.
Jag vill ju bara ha ut så mycket av dagen som jag kan - vill liksom utnyttja den så effektivt som möjligt. Det är då jag blir stressad.
Underlig figur man är ibland.
Men sån é jag!! (Som Tiffany Persson (Hipp Hipp) alltid säger...)
Gry
14 mars 2008 08:52
Känner igen mig....Har också alltid varit den som jobbat heltid. Under 3 år jobbade jag heltid, läste på universitetet på halvfart, renoverade hus och vi har tre barn hemma. Puh....fattar inte hur jag kunde få för mig ett sånt tempo! Helt galet. Jag kände inte då jag var i det att det inte gick. Jag tyckte det funkade jättebra och att det var perfekt att vara effektiv och utnyttja dygnets alla 24 timmar.....Idag skulle jag aldrig få för mig att hamna där igen...
Jag kraschade rejält när det väl brakade. Förutom att jag fick cancer blev min make sjuk precis innan mig, och jag körde rakt in i den berömda väggen. Håller fortfarande på att plockar i hop alla bitarna som trillade av. Har lärt mig att lyssna på kroppens signaler och tyvärr tjuter varningslampan för minsta lilla.
Tänk att det är OK att säga "nej" även om du jobbar 25%....
Kram Gry
http://www.baragry.blogspot.com
A
14 mars 2008 13:05
Lägger till din blogg bland mina favoriter (om jag får :) ).
Blir lite...eller kanske mycket...avundsjuk på de våriga bilderna och alla blommor du planterat. Längtar!
http://minsoffa.bloggagratis.se
Persilja
14 mars 2008 13:35
Puss på dig! Kika in hos mig och läs din mejl!
Hallongumman
14 mars 2008 15:40
Hej!
Jag har precis hittat hit. Vilken underbar inspirerande blogg du har! Hur gjorde du räkröran på omeletten? Det ser såå gott ut!
Jag kommer snart tillbaks igen :)
Trevlig helg!
http://hallongumman.blogsome.com
Lucia
14 mars 2008 20:10
Ja det blir inte alltid som man planerat. När jag råkar ut för liknande situationer brukar jag tänka att det är någon mening med allt. Kanske kommer du att träffa på någon alldeles speciell människa idag på jobbet, kanske du får höra något viktigt, kanske var det inte meningen att du skulle vara hemma idag. Någon liten skyddsängel styr kanske om ens dag för att undvika att man hamnar i trubbel eller vad vet jag. Usch vad jag svamlar...låter helt obegripligt. Men t ex om jag blir försenad och kommer iväg med bilen alldeles för sent och stressar halvt ihjäl mig, då brukar jag försöka lugna mig och tänka: det finns en mening med att jag inte kom iväg en kvart tidigare för då kanske jag skulle krockat. Ja ja hoppas du förstår vad jag menar. Hur som helst så tror och hoppas jag att du haft en härlig dag på jobbet. Men skynda skynda att blogga : )
kram från Lucia
Mynta
14 mars 2008 21:53
Gry: Jo, jag har faktiskt blivit duktigare på att säga "NEJ" med åren. Säger bara "JA" när jag vet med mig att jag verkligen vill. Att man ska behöva bli 42 för att inse en sådan sak...har också varit inne i den där väggen. Håller fortfarande på att återhämta mig - det tar tiiiid. Man måste liksom börja lära känna sig själv på nytt...
A: Klart du får lägga till mig bland dina favoriter! (sträcker lite på mig...)
Persilja: Kollade mejlen och din blogg.
- Värme!!
Hallongumman: Jo, omeletten smakade mums!
Röran är liksom "höftad": Några rejäla matskedar Turkisk yoghurt (10%), en "maräng" äkta majonnäs, rejält med skalade räkor, klippt dill (min var fryst), örtsalt & cayennepeppar efter smak. Omeletten är gjord på två ägg, vispgrädde, salt & peppar. Stekt i äkta smör. Det lustiga är, att jag faktiskt gått ner 10 kg i vikt på att börja äta FET mat. (Jobbig sanning för en som viktväktat fram och tillbaka de senaste 15 åren!) Undviker istället bröd, ris, pasta & potatis...
Lucia: Förstår precis hur du menar - jag brukar också försöka lugna mig själv med att det finns en mening med allt. Min dag har varit helt OK! Tack för dina tankar...