Vilken förmiddag vi hade idag! Solen sken från klarblå himmel, och det blev VARMT! Hur varmt exakt, vet jag inte, men väninnan och jag fick ta av oss jackorna och gå i enbart t-tröjor & joggingbyxor på vår promenad idag!

Bilden ovan visar ett bokskogsparti som vi passerar på en av våra rundor.

Längre in i skogen stötte vi på den här väldoftande skönheten:

Tibast!

Doftar som den dyraste parfym...blommorna övergår senare till röda bär som är giftiga.

Orkar ni med fler vårtecken? Här är ännu ett:

Kan ni se den?

Citronfjärilen, som sitter med hopfällda vingar bland alla torra löv? Den hade en kompis som den flög runt tillsammans med, men de var för snabba för att fånga på bild.

Nu har det blivit molnigare här igen och tempen har sjunkit lite, men det är fortfarande väldigt behagligt ute.

Igår monterade vi upp studsmattan på gräsmattan - också ett vårtecken!! Ingen har hoppat än. Jag är dock lite sugen. Men det sägs att kvinnor som fött barn inte ska hoppa på studsmattor. Varför? Det enda jag känner när jag hoppar är "kniiiiip!!".

Klarar bara några enstaka hopp, sedan får jag gå in och byta om...hrmmm...

                                                  
PLUS

                                      = SPÄNNING I VARDAGEN!!

Har precis blivit lämnad ensam här på morgonen efter följande scen:

(Jag är i ett annat rum medan barnen står i hallen redo att sticka iväg till skolbussen)

Sonen: " Åh! Shit! Fyy fan!"

Jag: "Vad är det nu? Vad händer?" (Fortfarande kvar i annat rum)

Sonen: "En skiiitstor spindel satt här på väggen och kröp precis bakom elementet!"

Jag: "Jaajaa. April, april och allt det där...fniss"

Sonen: "Neej! På RIKTIGT! Skitstooor och döäcklig. Jag looovar, mamma!"

Jag: (Nu har jag kommit ut i hallen) "Äh, du skojar, va?" (Nervöst)

Sonen: (sur & indignerad) "För fan - nä, det var på riktigt. Den sitter där bakom! Nu går jag. Hejdå."

Jag: (Nu mycket änsglig och med flackande blick) "Hhhejdå. Ha det så bra idag..."

Jaha, och nu sitter jag här (i ett annat rum, lååångt bort från spindel-elementet) och funderar över vilken väg jag ska ta för att undvika att hamna för nära elementet när jag ska gå upp och bädda och klä på mig.

Och vad händer under tiden jag är på övervåningen? Flyttar spindeln sig då?

Kommer den att sitta på ett nytt ställe när jag kommer ner igen? Vardå?

Känns lite som rysk roulette. INTE kul.

Stora vuxna människa - är du rädd för en liten spindel?

JAAAA! Och jag klarar inte av att ta livet av den om den skulle komma fram och visa sig, heller. Jag kan ju inte ringa maken och be honom komma hem för att avliva en spindel...eller?

Gud vad larvig man kan vara.

-Hjääälp!!

(Bilderna är lånade från Bioresurs och Allt Om Bostad)