Direktlänk till inlägg 24 april 2008
Jag är en person som ser och tänker mycket i bilder. Tycker om att tala om saker med hjälp av bilder. Desvärre verkar dottern ha ärvt denna egenhet.
Familjens kamera blir mindre och mindre tillgänglig. Detta drabbar mitt bloggeri. Vill ju viiisa saker - förmedla något med mina bilder - så ni liksom fattar bättre vad jag menar. Tror jag.
De närmsta dagarna har ju varit helt ljuvligt fantastiska! Flödande sol, fågelkvitter och temperaturer upp mot 18 - 20 grader!
Tycker mej nästan kunna höra hur det knakar i varje knopp - det har hänt otroligt mycket på kort tid, nu. Bara på den tiden från det att jag körde hemifrån till jobb och tills jag kom hem igen, tyckte jag mej kunna notera förändringar. Allt hade liksom blivit grönare!
Har suttit mycket ute på däcket med gräddbullen och läst i timtal.
Vårsolen är stark.
Det märkte jag i tisdags kväll när jag kom in efter en hel dag ute i solen.
Hals, överarmar, bröst har fått sig en ordentlig bränna. Lite för mycket. Jag är röd och nästan lite "knottrig", framför allt framme på bröstet. Kliar gör det också. Då kan man ju fråga sig hur gammal man måste bli för att lära sig att så här blir det ju varenda år. Lär mig ALDRIG. Viftar bort allt jag lärt mig om malignt melanom och hudcancer, och sätter mig dumglatt likväl på första parkett och bränner sönder mig. Intelligent.
Tur jag jobbade igår under bästa soltid; annars hade jag säkert suttit där igen...
Igår morse ringde min älskade pappa mig från sin mobil under sin dagliga morgonpromenad. Han tar alltid sin hund med sig, kör iväg och går en rejäl runda varje dag. Han brukar gå i en dal som löper utmed en å. Här finns gott om växt- och djurliv. Igår ringde han och rapporterade att han sett den fågel som för mig blir den allra sista fågeln jag noterar på våren - ladusvalan. Sedan ser jag liksom inga andra "nya" fåglar. Senare på dagen såg jag att de kommit hit där jag bor, också. Vi har rätt gott om dem i vår by, eftersom det finns kor och hästar mitt i byn. Svalorna håller till där de kan hitta gott om flygande insekter, nämligen. (Här insmög sig en viss risk för syftningsproblem...nej, kor och hästar tillhör INTE kategorin flygande insekter, men de drar ju till sig sådana. Insekter, alltså.)
Tycker ladusvalorna är så söta med sina röda fläckar framtill. Några av dem har faktiskt byggt ett bo uppe i nocken på vårt hus; utanför barnens fönster.
Det finns ett gammalt skånskt talesätt som lyder:
"Där svalan bygger sitt bo skall lyckan gro."
Därför låter vi boet vara ifred. Har varit sugna på att riva ner det ett antal gånger, eftersom svalor skitar ner nåt kopiöst. Husfasaden, bilarna som vi parkerar rakt under...ni förstår, va? Men vi sväljer hårt och tvättar bilar och skurar husvägg...
Nu inväntar jag bara att få höra göken från andra sidan ängen. Sedan lägger jag ner vårfågleriet. Tror det blir snart.
Bild lånad från Bioresurs.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | ||||
7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 |
13 |
|||
14 | 15 | 16 | 17 |
18 | 19 |
20 |
|||
21 | 22 | 23 |
24 | 25 | 26 |
27 | |||
28 | 29 |
30 |
|||||||
|
Hemmahuset
Trädgården
Hönshuset
En del av flocken
Vardagsvåndor...
Gräddbullen
Middagsfixande
Pysslande
Bakande
Lyssnande