Har varit iväg och jobbat idag. Tog tag i fönsterproblemet först nu på kvällen.

Först och främst; TACK för era tips!!

Fönstret som det handlar om är ett norrfönster, så jag vill släppa in så mycket ljus som möjligt.

Därför vill jag inte förta ljuset ovanifrån med gardinkappa eller rull-/veckgardin...

Allt som ni ser i fönstret är sånt som redan fanns hemma. (Har "lånat" växter från andra fönster i huset.) Inget är nyköpt (förutom loppistyget...som  förresten bara måste vara ett gammalt uppsprättat påslakan, eller hur?).

Är jag på rätt väg? Detta känns åtminstone mer som "jag".

Gullrankan till höger har jag räddat från en säker död (stod uppe på ett skåp på toan på ovanvåningen). Den är nyss omplanterad och ser lite medtagen ut. Kommer förhoppningsvis att repa sig....

Förslag 1:

...ska nog ta bort den anskrämliga ljushållaren på väggen till höger. Har aldrig varit riktigt "vän" med den. Vad ska man ha där istället? En tavla?

Annars blir det nog för kalt där. Den vita väggen skriker efter sällskap!

Förslag 2:

Enda förändringen här, är att krukan med den taggiga aloen har tagits bort...

Förslag 3:

Här har Bengt Lindberg-ängeln åkt bort och bytts ut mot två andra växter.

Lampan har också flyttats till andra sidan...

Ängeln får stå någon annanstans. Hon SKA få stå framme...

Lampan syns dåligt på bilderna. Såhär ser den ut på närmre håll:

En sorts mosaiklampa i gröna nyanser...

Nå, vad tycker ni? (Giter ni bry er...?)

Blir lite trött på mig själv. Ibland kan man ju undra om man inte borde syssla med lite viktigare ting...

Men fönstret har stört mig varje gång jag passerat - har liksom sugit energi ur mig. Nu känns det genast lite bättre, måste jag säga...

Pratade med mamma i telefon idag (oj; IGÅR, ser jag på klockan...).

Hon tackade för senast (konfirmationen).

Jag tackade tillbaka.

(Kuul att du kunde komma, Werner. Tack, Werner...gammal sketch från Nöjesmaskinen (Sven Melander bl a - för er som var med & kommer ihåg...))

Nåja, det jag vill komma till, är, att jag VAR nöjd. Tills mamma ringde.

Jag nämnde nämligen lite glatt att jag hunnit FÖRE (prestige, prestige, prestige!!!) pappa med att höra göken.

(Big deal)

Min sista vårfågel. Hade t o m gått ut med det offentligt (blogg).

Då svarar mamma: "Jaså, göken? Jaja, men jag väntar in näktergalen också. Har man hört den, så är det sommar!"

OK.

Snabb revidering. Måste höra näktergalen OCKSÅ. Suck. Tvångstanke.

Efter att maken i vanlig ordning somnat på soffan, tog jag ett varv i huset och släckte ner lampor och blåste ut ljus. Precis när jag skulle stänga ytterdörren som stått vidöppen ända sedan imorse (varmt ute), hör jag till min glädje ett makalöst kvittrande och "joddlande" från andra sidan hagen.

- Näktergalen!!

Så. Nu fäller jag ner vårfågelantennerna. Punkt.

Ha! Där fick jag sista ordet.