- CHECK! (Bockar av min jul-lista...)
I söndags innan mammas födelsedagskalas hann jag och maken med att fixa årets julgran. Jag lurade med honom till ett ställe några mil hemifrån; "Skogshuggarens julgranar". Där kan man välja redan "färdigpaketerade" julgranar eller gå ut och välja en egen i en granplantering.
Under många år brukade vi köpa s k ädelgranar, men de senaste åren har jag velat ha den vanliga, hederliga rödgranen. Den DOFTAR nämligen gran. (Och STICKS som en gran.) Det är också den granen som syns på Carl Larsson-målningar och i alla Elsa Beskows bilderböcker...
Man brukar ju ibland säga att man vill ha en riktig "Disney-julgran", men det är helt omöjligt att få till med rödgranen - den är alldeles för tunn och gles, liksom. VACKERT tunn och gles.
Numera vill jag ha en Elsa Beskow-gran!
Undras om man nästa år vill ha en "Pettsson & Findus-gran" - ni vet den där nedsågade och ihopklistrade varianten..? (Men den är faktiskt riktigt charmig, den också!!)
"Vår" gran innan den föll för yxan:
Den är inte så hög - nog bara ca 150 cm.
150 pix kostade den. Värd varenda krona!
Nu står den på vänt i sin julgransfot ute i vårt kalla garage.
Vi tar nog in den till helgen, tror jag.
Nu ska jag ut och ge den vatten - tjolahopp!!
Mynta
17 december 2008 08:35
Losarinas mor: Vad är en "riktig gran" för dina barn? Disney-varianten? Vågar nästan inte nämna det - men några år hade vi faktiskt plastgran (skyller på att vi hade två katter hemma...)!! =)
Helena
17 december 2008 14:48
Läckert att kunna kliva rätt ut i en granodling å välja själv så där. Jag kör med kungsgran jag. Den är fin å barrar inte. Skönt !
http://minblogg-jag.blogspot.com
Persilja
17 december 2008 22:16
Snygg!!!
Vi tar en egen gran och den både luktar och barrar och spretar! :D
Fast NÄR vi ska hämta den är en annan fråga. Den växer på "vår" ö (om du lovar att inte skratta ska jag säga vad ön heter; ok, du lovade; Kåtaholmen) (Om du sa eller tänkte nu "Aha! är det därför ni har så många barn" så säger jag upp bekantskapen!)
För att ta oss dit måste vi köra en mil på dåligt plogad skogsväg, pulsa i snö på is som kanske inte bär. Fast där vi tar oss över är det inte bråddjupt utan ganska grunt så det är inte livsfarligt, bara skitjobbigt. Sen ska vi pulsa genom skogen typ en och en halv km fram till vår tomt och där hugga två granar (en inne en ute) släpa dem tillbaka genom skogen vada/gå/pulsa tillbaka över isen och så lasta dem på bilen och köra hem. Liiiite jobbigare än att gå och köpa en för 150 kr. Det är inte klokt så billigt det är! Men är man snål så är man och envis och så är det en sport att ha sin egen gran. Den strapatsen hör liksom till...
Iallfall tycker man det EFTERÅT...just nu i plusgrader och storm och tidsbrist undrar jag om vi inte är rikgtigt kloka...
Mynta
18 december 2008 08:24
Losarinas mor: Oj - det ska bli spännande att få höra vilken sorts gran ni lyckades enas om!
Helena: Jo, det känns liksom lite "gammaldags" och mysigt att få hugga själva - sen om planteringen enbart mäter 30x30 meter, kan man ju låtsas om att man inte vet... =)
Persilja: Ja - visst var (är) den lite fin??
Vilka umbärande för att skaffa gran (-ar)! Men vad häftigt! Förstår att har man väl börjat med en liknande tradition, så ger man sig nog den på att fortsätta!
Hmmm...Kåtaholmen...eeehhh....äsch, det var inget... =)
Yvonne: Jag är själv mycket nöjd med mitt (oj - vårt) granval!!