Dåligt ordval kanske, med tanke på vår lilla bulle...

Men lite humor hjälper faktiskt. Ren självbevarelsedrift.

TACK för alla värmande och uppmuntrande kommentarer - de hjälper, faktiskt!

- Hur har det då gått?

Jo, veterinären ringde i förmiddags och sa att den ena nålen forfarande satt där den satt igår. I magsäcken, alltså. Nu undrade de om vi tyckte det skulle vara OK att gå ner i hennes mage med ett s k gastroskop, och försöka få tag på nålen den vägen. Det tyckte vi lät som en bra idé, och vi gav dem tillåtelse att göra ett sådant ingrepp. Då skulle vår lilla gräddbulle först få tömma sin lilla mage den naturliga vägen, och sedan planerade de att göra gastroskopin i eftermiddag. Hon kommer att bli helt sövd då. De skulle ringa så fort de försökt. Skulle de under resans gång upptäcka att nålen sitter FAST, så öppnar de henne när hon ändå är sövd, och försöker ta ut nålen den vägen istället!

Vi hoppas givetvis att gastroskopin ska ge resultat. Att skära upp magsäck eller ev tarmar är alltid förenat med stor risk för blödningar och men för livet gällande matsmältning, o s v...

Usch, denna eviga väntan tar kål på mig!!

Måste hålla mig sysselsatt för att inte gå av på mitten. Vågar inte lämna telefonen, heller.

Vad gör man då?

Jo, man hittar på alla möjliga småprojekt.

Allt för att ångesten inte ska få ta över...

Man tar t ex en styck tråkig terracottakruka:

Plus en rulle självhäftande ultramarin vinyl.

Ritar och klipper ut. Fäster motivet på krukan:

Nu blev den plötsligt liiite roligare.

Förresten; växten som står i krukan kallas "Mor och barn".

Varje större blad har nämligen några små "barnblad" växande direkt på sig.

Kolla:

Lite gulligt, tycker jag!

Man kan också fortsätta att klippa i vinylen och få idéer till kakeldekor:

Det kan t ex bli ett träd inspirerat av (ren & skär kopia av) mönstret på draperiet jag nyss hängde upp just här i köket (det draperi som satte igång hela den här förbenade nålhistorien...). Här ska bli fler träd, tänkte jag. Några med blå trädkrona, också!

...eller så kan man fortsätta sitt virkande. Jag är faktiskt klar med själva muddarna nu:

Ska bara fästa trådar och sy ihop dem. Sedan ska jag ju försöka virka de där attans blommorna och bladen! Började så smått:

Men nej - nu kommer jag inte längre! Fattar inte hur jag ska göra.

Måste ringa mamma! Hon får försöka förklara över telefon...

Nej, då kan man ju ta samma bomullsgarn och knyta ett armband istället, ju!!

Hittade några pärlor som också fick bli inknutna:

Ren terapi! Ska nog knyta fler!

Passade förresten på att laga min fina nåldyna:

Den fick en grön sol över hålet.

Nej - nu ska jag fortsätta klippa kakelträd, knyta armband och...och...

...hoppas veterinären ringer snaaaaaart!

 

lotta

26 januari 2009 17:00

Måste då säga att du är otroligt duktig på mönsterformer,jag gillar dem skarpt! Håller fortfarande tummarna för den urgoa bullen,min egen herr långnos ligger o väntar på ostbågar,trots att det bara är måndag....

 

Mynta

26 januari 2009 21:09

Här känner jag ju direkt att jag måste säga att dessa mönsterformer INTE är mina egna!! Fågeln som jag satte på krukan är en direkt kopia av en fågel som finns på ett gammalt tyg från IKEA. Likadant är ju också fallet med kakeldekoren; också ren kopia av Helén Trasts mönster på draperityget (följ länken i inlägget); även detta från IKEA. Men jag tycker de är jättefina, jag också! Önskar bara att det vore JAG som skapat dessa mönster...
Du - den där Herr Långnos - är det också en bulle?? (Hoppas det inte är din make eller något, så man har gjort bort sig för tid och evighet, nu..) =)

 

lotta

27 januari 2009 14:03

Aha," nu gick det upp en liljeholmens",tyget med fågeln har jag ju,fast nedpackat...o Helen Trast tyger har jag ju också fast inte med det mönstret,ja världen är inte stor...men snyggt är det även om man inte har hittat på det själv, det gäller bara att använda mönstret så det ser ut att det är eget,o det lyckades du ju med!!haha.. o herr Långnos är ingen "bulle" precis,men hans nos blir bara längre ju mer skyldig han ser ut...han är en blandras-golden o labrador(guldfärgad).Så nu håller vi alla tummar o tassar för den sista nålen...!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  ...för jag finns ju på Instagram under mitt alias; systerylle.   Just nu finns det inte längre tid för att blogga, utan mitt uttrycksbehov i form av (många)bilder och några få ord, får utlopp just där, på Instagram, istället.   Älskar ...

    Vi är många som njuter av det härliga sensommarvädret, nu! Här syns den skickligaste soldyrkaren hemma hos oss...       Det fina vädret till trots, har jag börjat förbereda inför hösten; en del av uteväxterna i kruka har fått ko...

    Ja...det är jag, det. Gillar ju bubblor. Bubblor som man kan omslutas av; där man bara kan vara sig själv. Fixade en rent fysisk bubbla häromdagen, när jag återfann hammockregnskyddet i vårt garagekaos.       Inuti denna bubbl...

    Vill bara säga att jag lever, och att bloggen INTE upphört att existera. (Fast man skulle kunna tro det...)   Sommaren har varit god, och jag har levt i allra högsta välmåga. Haft 3 veckors skön semester, pulat i trädgården, tagit ha...

Går hemma och hostar och tycker lite synd om mig själv. Får idéer mitt i långtråkigheten.   Laborerar med typsnitt, färger och mönster... Funderar nämligen på att brodera  armband för att  lägga ut i shoppen på Signerat.se. ...