Losarinas mor

8 februari 2009 16:30

Hvor er de fine og hvor bor de flot !
Og det er godt de er 2- synes ellers det virker så ensomt :-)

Losarinas mor

8 februari 2009 16:37

Har skrevet 2-3 kommentarer..Men din blog er lidt mystisk i dag, så ved ikke om du får dem ?

Persil,ja

8 februari 2009 22:11

Först gjorde jag ett inlägg om Scottie och Tutti, sen kikade jag in här och se...där är de ju! Så det bara vimlar av snygga fåglar i bloggvärlden i dag! Puss till dem från två sötisar här i norr...

Mynta

8 februari 2009 22:15

Losarinas mor: Jo - visst har bloggen varit konstig idag - jag har haft problem själv!!
Jag gillar verkligen våra nya små vänner, och det känns bra nu när de blivit två också. Jocke såg så ensam ut i den stooora buren!! (Det är ju faktiskt lag på att buren ska hålla en viss storlek...)

Mynta

8 februari 2009 22:16

Persilja: Puss tillbaka; både från fåglar och människa...

Scottie och Tutti

9 februari 2009 06:47

Snälla anmäl inte vår lilla bur till djurksydds...väktarna...den ÄR för liten-vi vet- och matte spanar jämt efter ny och större. Men hon måste köpa begagnat. Hon har inte råd med nybyggen säger hon. Men vi blir grymt inspirerade av Timos och Jockes lyxkåk! Vi unnar dem sitt slott, tro inte annat, och vi själva trivs i vår koja, men matte har en förmåga att övermöblera så vi måste byta upp oss. Men tills dess...snälla inga anmälningar!

Aktiebolaget Anmälningar & Sånt

9 februari 2009 08:13

Scottie och Tutti:

Njaaaeee...ni vet, det finns paragrafer & sånt viktigt för allt...men jag ska tänka på saken...
Äsch - ni är alldeles för söta för att anmälas!!
Kan inte matte göra en snygg ritning på en egendesignad innebur som sedan husse kan förverkliga...? ;)
Nån turkos dröm med tinnar & torn (som vi andra kan sitta och dregla efter...)?

Persil,ja

9 februari 2009 08:38

Scottie: Ja en Turkos dröm!!!

Tutti: Med tinnar och torn....hick!

Yvonne

9 februari 2009 18:29

Ååå, så gudomligt söta! Och va härligt att få höra att dom får flyga fritt ibland också!Många låter dom sitta instängda hela sitt liv... Det tycker jag är sorgligt...

Helena

10 februari 2009 08:23

Vilka sötingar .... Ingen risk att de blir Bulle mat då ? Måste väll va lite frestande för liten Bulle när de är ute å flyger eller ?

Gry

10 februari 2009 08:46

Jag blir alldelses full i nostalgi när jag ser era (dina och Persiljas) undulater.... Hade själv en undulat som hette Petra (som vi också trodde var tjej först, men som alltså var kille). Hon/han levde i många år. Vi kunde ta ut honom och låta han flyga fritt inne ganska långa perioder under dagen. Vår hund, en tax, fick flera gånger tag i fågeln och gömde den under sina framtassar. Det hände ingenting, utan hon (taxen, alltså) bara höll den sådär.

För några år sen skaffade vi två undulater hemma. Jag tyckte det skulle vara kul för barnen att få ha djur. Tyvärr visade sig den ena ha någonting fel i huvudet (ärligt!) och vi fick lämna tillbaka den till djurbutiken (som gjorde sig av med den). Barna hade döpt fåglarna till Solen (för att den var gul, och, skulle det visa sig, knäpp) och Sacic (för att .... ja, sonen gillade hockeyspelaren Sacic) en vit och jättefin undulat. Han blev nästan två år innan han blev sjuk och dog. Efteråt har vi inte skaffat flera undulater. Men jag håller med om att de är otroligt fängslande att titta och lyssna på. Man blir glad av att höra deras snack och kvitter!

Lycka till med Jocke och Timo ;-)

Kram

Mynta

11 februari 2009 07:51

Yvonne: Jo - de gillar verkligen att få flyga fritt, också!! Jocke sitter och "skrik-tjattrar" varje morgon, och slutar inte förrän jag öppnat burdörrarna så han kan komma ut!! =)

Helena: Nejdå - knappnålar är MYCKET godare. Mer av en utmaning, liksom!! =)

Gry: Vilken lustig liten tax - undrar vad den "leken" gick ut på?
Vad sorgligt med den "knäppa" undulaten. Vilken tråkig upplevelse för barnen, som döpt dem så fint, också. Har ni buren kvar?
Det är aldrig försent att "bli med undulat"!!
Jocke & Timo hälsar så gott!