...till kaffet, kanske??
Pappa fyllde 70 i helgen (för mig är han fortfarande 40).
De hade Öppet Hus, och jag och storasyster var "inhyrda" som serveringspersonal. Mamma hade fixat all mat själv.
Det fanns bl a en tårtbuffé.
Tårtan ovan fanns med på buffén - en fromagetårta.
Var man sugen på något med choklad, kunde man antingen välja en bit från denna:
En Cappuccino-Tiramisutårta...
...eller en bit från denna:
Chokladtårta med vit chokladmousse och pistagenötter...
...eller:
...en bit från ananas&kesella-tårtan.
Var man inte alls sugen på choklad överhuvudtaget (!?),
kunde man ladda tallriken med en bit Pavlova-tårta:
Vilken jag valde?
ALLA, såklart!!
Att en enkel vattenbringare kan bli så vacker:
...eller att skor kan vara så läckra:
Värdinneskorna fick vila lite i omgångar.
Visst kunde de figurerat i sagan om Askungen??
(Notera storleken - syrran & jag har INTE ärvt mammas skostorlek, det kan jag ju säga...)
Många steg blev det i alla fall under födelsedagens lopp. Syrran och jag skulle haft stegräknare! Men vi kompenserade nog i alla fall allt vårt tårtätande...
Mamma hade bundit en välkomnande dörrkrans vid ingången:
- En kul dag!!
Charlotte
21 april 2009 10:07
Vilka underbara tårtor - de ser så goda ut!
Du undrade om jag kommer norr ifrån från början, nej jag är född i Stockholm men har norrländskt påbrå. Min mammas släkt kom från trakterna kring Solefteå. Jag har en kusin i Umeå. Jag har alltid längtat norrut av någon anledning. Jag har pratat med norrländsk dialekt men bara vissa ord. Jag är ingen storstadsmänniska, trivs bättre uppe i Solefteå. Men nu var det några år sedan jag var där sist. Min far var Stockholmare, men släkten kommer från Ystad. Brokiga släktförhållanden såsom många andra också har.
http://charlottas.bloggagratis.se
Persil,ja
21 april 2009 15:57
Alltså, DIN mamma är något utöver det mesta!!! Så duktig och så små (söta?) fötter och så bra skosmak. Även om mina fötter (ej söta och stl 40) skriker ajjjj bara av att se de där skorna. Tyvärr är jag en som får lita till fotriktiga skor...
Men framför allt är hon ju entårtmakerska av rang!!!! Skulle också smakat på alla! Sen pyntar hon så smakfullt så hjärtat gråter av lycka!
lotta
21 april 2009 20:44
Oj Oj Oj vilka tårtor alltså..och vilka roliga ingredienser..snorvattnet rinner allt till!! Nästan synd och hugga in på dem, eller?
Yvonne
23 april 2009 07:40
Vilka underbara tårtor! Jag hade velat smaka (mycket) av allihop! Mums!
Grattis till pappa i efterskott då! Hoppas att han tyckte födelsedagen var fin! Det gjorde han säkert! =)
http://yvonnes-blogg.bloggagratis.se
Tant Grön
23 april 2009 22:28
Satan va många tårtor, gissa vilken som är min favorit, jag tänkte mest till utseendet då, hi, hi!
Jag känner igen det där med att "pappa fyller 70 men för mig är han fortfarande 40"
Det är inte bara föräldrar som känner så om sina barn, att de alltid kommer vara ens lilla bäbis, hi, hi, vi barn känner lika dant mot våra föräldrar. Jag har lite svårt att acceptera att de blir äldre.
http://valkommenhemtilltantgron.bloggagratis.se
Tant Grön
24 april 2009 20:57
Men Persilja, nej, nej, nej, nu läser du något som inte finns! Jag skriver ju inte att mina föräldrar är gamla. Äldre och gamla är INTE samma sak! Och det är ju just det att mina föräldrar INTE är gamla som gör det lite svårt för mig. Min mamma som fyllde 50 förra året, är för mig fortfarande ändast 30, alltså 2 år yngre än mig, det går ju inte, och det där med att det går upp för en att de inte längre är 30, det är lite svårt att acceptera, att de blir äldre, precis som föräldrar har svårt att acceptera att ens barn inte längre är små bäbisar utan kloka små människor med egna tankar och åsikter :-)
http://valkommenhemtilltantgron.bloggagratis.se
Persil,ja
25 april 2009 08:08
TantGrön: Woaw! Det där skötte du snyggt. Min begynnande ålderskris eller vad det nu var bara kom av sig! :D
Grejen är väl helt enkelt att man själv inte kan fatta att man är 47 eller 32 eller 70. Men när man ser sina barn/föräldrar eller träffar gamla klasskompisar som åldrats 20 år, då plötsligt börjar sanningen gå upp för en. Hur kan min mamma fyllla 72 när jag fortfarande är 25??? Och hur går det ihop med att min äldste son fyller 15?
Jag försöker hålla det ifrån mig för i min hjärna är man ju nästan ute ur banan vid femtio fast jag inte alls känner mig nåt ditåt. Jag antar att man flyttar gränsen eftersom man fyller. (Jag kanske är en åldersrasist längst in????9
Förlåt Mynta att jag ockuperat din blogg!!!