Persil,ja

18 juni 2009 17:17

Det är sånt jag ser. Detaljer. När jag inte har pms. Då ser jag nästan bara detaljer. Och missar en massa annat. Jag kan falla i trance över en vacker sten eller en vit liten blomma i skogen. Men jag har nog mest sett det som en belastning. Så dina ord väljer jag att tro på-det var så vackert formulerat "Den som uppmärksammar min prisma tror jag lever ett lite rikare liv än många andra...". Japp! Tack!
Och apropå det så såg jag mest detaljer i dina bilder. Soffbordet...den llilla lådan med knopp-närbild tack! Kudden som matchar ljusstaken i fönstret. Den flätade fiiiina slingergrejsimojsen. Teburken med renfana! och lupin och vallmo, halvvilda blomster, som är rabattväxter hos oss. Och så dörren till lekstugan som aldrig fastnat på bild förr, koboltblå förstås...:D
Jag är såååå glad att du tagit ditt förnuft till fånga och fattat hur värdefull du är!!!! Vill alltid vila i din blogg! ***Love***

Mynta

18 juni 2009 20:36

Persilja: Jamen såg du alla dessa detaljer, så kan du ju inte ha pms. Eller hur? Du sa ju själv att du inte såg detaljer då.
Att kunna se detaljer är INTE en belastning - det är en gåva. Det förutsätter att man liksom är närvarande, och kan ta in. Det kan man inte om man är stressad, mår dåligt etc.
Ta ditt detaljseende som ett positivt tecken på att du är frisk och levande här och nu!!

Sedan måste jag ju också säga att det var DIN blogg som gjorde att jag blev så sugen på att blogga själv. Första gången jag snubblade in hos dig kunde jag inte sluta läsa! Det var som om du pratade direkt till mig. Sakerna du tog upp i din blogg gällde mig också. Och allt i en så härlig blandning; inredning, familj, mat, kärlek, politik, kreativt skapande. Sedan har du en uuunderbar humor och en sådan befriande inställning till dig själv (när du inte har pms - då våndas jag tillsammans med dig...).
Och du var så generös och hjälpsam när jag trevande tog mina första darriga steg ut i stora vida Blogglandia. Du blev min mentor, liksom. Tack för det.
Du får vila hos mig, så vilar jag hos dig.
Ska man ta med sovsäck?
♥♥♥
(haha - jag kan göra hjärtan!!)

Persil,ja

18 juni 2009 23:22

Det är humorn vi delar! Vi har PRECIS samma (knäppa) humor. Vem skrattar annars åt sovsäckskommentaren? hahahaha!!!
Snyft jag blir nästan rörd över att vara "mentor". En ära på min ära! Du har rätt, jag kanske inte alls har pms. Eller så kan jag se detaljer trots pms och då kanske pms:en trots allt är svag och så kan jag skrämma iväg den eller nåt...! Ge den fingret! Vilken revolutionerande upptäckt av dig. Tänk om jag hela tiden tror att jag har pms. hahaha! Tjoho liksom!
Jag gillar tanken att man måste vara närvarande för att se detaljer! Jag mår inte dåligt! Är inte stressad! (Hur skulle jag kunna vara det egentligen...?)
Jag är så glad över att ha funnit dig! Det kanske blir pinsamt över hur vi slänger vänligheter mellan varann, men när man liksom funnit sin frände på jorden på nätet och verkligen känner att allt stämmer då måste man få ösa lite kärleksyttringar även i kommentatorsspåret på en blogg!
Du är klok som en bok, det vet du va?

Losarinas mor

19 juni 2009 08:48

Kæreste Mynta
Jeg er så glad for du er tilbage :-)
Knus

Yvonne

19 juni 2009 08:51

Trevligt att du är tillbaka! =)
Jag gillar också bloggar med bilder och lite text blandat. Som din! =)

Trevlig midsommar!

Mynta

19 juni 2009 10:14

Persilja: Humorn är min livlina. Älskar när jag hittar någon som delar min ibland något udda humor. Kan liksom vara extremt långsökt ibland...
Klok som en bok, sa du?? Det visste jag inte att jag är. Men jag ska göra mitt bästa för att försöka leva upp till det! Tack, vad snäll du är!!

Losarinas mor: Tack! Det känns kul att vara "back on track" igen!!

Yvonne: Tack, Yvonne! Du har ju alltid också en massa bilder i din blogg - det gillar jag!! Glad midsommar till dig och familjen också!!

Anna

20 juni 2009 09:54

Det är precis det jag gillar så skarpt i din blogg samt i några andra. En vardag. En vardag som kan bli vad som helst, ibland till och med lik en annan vardag. Från igår eller förra året. Det gör ingenting för egentligen varje vardag är lite speciell.
Jag tycker om att besöka bloggar som berättar om sina vanliga liv. Inte de trendiga, inte de dyra, inte alls de med ett envist följande tema. Bloggar där tankar, bilder, familjeliv blandas vilt är de mest spännande, mest personliga. De ger en känlsa av samhörighet. Många bloggare som jag har följt med kommer jag antagligen att aldrig träffa live men jag får ändå en känla att jag känner dem. Glada konstnärer, upprörda mammor, hemmafixare, återanvändare, undulatskötare, ja, jag cyberälskar dem allihopa.
Så blogga på Mynta! Mycket och ofta. Eller så mycket och så ofta du känner för. Men blogga!

Kram
Anna

Tant Grön

20 juni 2009 11:29

Vilka härliga bilder! De två översta är ju bara WOW!!! Hoppas verkligen siffrorna i ramen håller för det var ju kanonläckert!

Ha dä gott!

Mynta

21 juni 2009 23:30

Anna: Tack. Det är ju precis så jag känner, också. Det är ju egentligen det vanliga som är roligast att läsa om. Det som är vanligt för mig är ju inte nödvändigtvis vanligt för någon annan, eller hur? Jag väljer också hellre att läsa personliga bloggar med mycket tankar OCH bilder. Jag gillar dina bilder på din blogg! Du är en duktig fotograf, Anna!

Tant Grön: Ja- jag gillar speciellt den översta bilden jag tog av vårt titthål in i trädgården!! Den fick ett bra djup, liksom.
(tack!)
Husnumret i ramen håller fortfarande. Fick skruva fast den lite noggrannare, bara - den ramlade ner efter första natten... =)

susanne

22 juni 2009 08:38

Bloggandet ären värld som man ger det budskapet man vill..
jag älskar din blogg dina bilder det är så underbart inspirerande ditt hem är bara så vackert..
sen att få se denna vackra grönska.. din föräldras trädgård är bara helt underbart, en extra bonus..bilder säger så mycket :)
har kommit på mig själv ett några gånger när jag sett vissa prylar ..och genast tänk den där är så "mynta" roligt va?
blogg vännerna man besöker blir så nära på något sätt..
och har man blogg torka så har man... men så skönt att du är tillbaka nu då!

Maria

22 juni 2009 13:11

Kul att du är tillbaka. Gillar dina vardagsbetraktelser, vare sig det handlar om mat eller pyssel elr uppdateringar på hunden. Jag är av åsikten att vardagsbloggarna är de roligaste att läsa av den enkla anledningen att de innehåller mkt variation och har hög igenkänningsfaktor. Sånt gillar jag! Så fortsätt blogga, please!

Mynta

22 juni 2009 23:50

Susanne: Visst är det en kul bieffekt av bloggandet, det här att man t ex mitt i snabbköpet en sketen tisdag kan komma att tänka på någon bloggare man "känner", bara för att man fått ögonen på något som någon nämnt i sin blogg, eller som skulle passat hemma hos henne/honom?? Urhäftigt!! Tack för de fina orden!

Maria: Ska fortsätta blogga ett tag till! Blir ju lita av en "sjukdom", till slut. Man kanske skulle bilda en ny sammanslutning; "Anonyma bloggholister"?? Har man en gång fallit för frestelsen, är det svårt att sluta!! Jag kan t o m drömma "i inlägg"!! Då är man nog svååårt bloggsjuk, eller?? Tack för din uppmuntran - sånt gör gott!