Linda J

28 februari 2010 00:20

Boken du har köpt har jag kikat på några gånger! Jag köpte den rutiga kokboken för jag har ingen såndär rejäl husmanskost kokbok. Sen köpte jag även Per Morbergs kokbok. Till sonen köpte jag Mamma mu åker rutschkana och en bok Vad säger djuren?

Jag försöker med min förbaskade mössa och har nog kommit på hur man gör en magisk ring iaf. Sen fastnade jag på halvstolpar. Men ska den som ger sig!

Snygga vantar!

Persilja

28 februari 2010 13:24

Så snygga!!!! Duktiga du. Jag köpte en bok till mig själv Madame Pompadour av Herman Lindqvist och så några böcker till barnen som är i bokslukaråldern två av dem. Adam och Eva och lite annat. Surdegsboken fick jag av syrran i julklapp. Men jag har inte angripit den ännu...jag och recept liksom...
(Har ej plockat fram måttbandet btw...har du?)

Susanne

28 februari 2010 20:15

Hej! Vilken rolig upptäckt din blogg var för mig. Har inte varit i bloggvärlden speciellt ofta men hamnade här när jag sökte beskrivning på OS-mössan. Sedan var jag fast och jag har nästan läst ALLA sidorna. Härlig inspirerande, positiv och rolig läsning. Och FINA bilder. Blev riktigt peppad för jag har varit sjukskriven en tid och lite låg. (Halkade utför en trappa och skadade ryggen - klanttant!!!)
Bor ute på landet med lite husdjur omkring mig och gillar göra saker med händerna. Det är bara ett problem - jag är inne i ekorrhjulet/heltidskarusellen och snurrar. Förbaskade pengar!!! och lite feg är man. Därför är det skönt att höra om de som vågar ta steget och leva livet.

På tal om surdeg har jag precis matat min i kylen. Brukar köra ett bak i veckan och oftast från Martins blogg. (som jag skrivit ut hela :-). Körde första tiden helt utan jäst men har nu sista tiden börjat tillsätta ca 2 tst torrjäst i mjölet. Måste erkänna att resultatet blir lite bättre. Speciellt om man har mycket råg i degen. Låter ibland jäsningen komma igång i rumstemperatur 1-2 timmar och ställer den sedan svalt ett par timmar till. Hemligheten med gott bröd är nog att jobba degen länge i maskin, lång jästid och surdeg. Nu vill vi inte ha något annat bröd. Lycka till med baket!!!

Har inte kommit igång med min mössa än. Håller på att avsluta en höstsjal som kommit av sig lite. Eftersom jag är en höstmänniska blir jag alltid salig av alla färgerna. Under en hundpromenad i höstas plockade med mig ormbunkar, lingonris, ljung, mossor mmm hem och letade upp mina växtfärgade garner i liknande nyanser. Nu är det bara några varv kvar så jag hinner nog använda den innan snön är borta.

Fick en hel trave böcker av min svägerska - som är en bokmal utan dess like - nu när jag var sjukskriven. Jag kanske kan bidra med några boktips framöver. Pendlar till Stockholm varje dag - 15 mil i en riktning = 5,5 timmar på tåg och tunnelbana/dag. (Är man riktigt klok då?). Nu gäller det att tänka positivt - jag kan virka och läsa på tåget eller sova - hurra!!! och i morgon är det dags igen.

Ser fram emot nästa inlägg. (Oj - vad långt det blev. )

Charlotte

1 mars 2010 06:41

God morgon!
Äntligen tillbaka och på gång. Efter att fått sova bättre känner jag att jag nog ska orka ta nya tag. Det blev lite väl många hål i förra veckan.
Vilka fina vantar!!! Men visst är det synd att det töar när man får sig något nytt?
Bokrean!! SUCK!!! Den är verkligen ett kapitell för sig... köpte 3 deckare av den isländska författaren som jag just nu tappat namnet på. Surdegsboken står högt på min önskelista. Det är inte kul med bokrea när det går att köpa samma böcker via nätet, visserligen i pocket, men mycket billigare.
Idag ska jag nog var hundvakt kom jag just på och här sitter jag och glömmer mig... nä man ska sova och sluta grubbla.
Kram och ha en fin dag, ser fram emot ditt nästa virkprojekt.

Mynta

1 mars 2010 08:15

Linda: Åh - Rutiga kokboken har varit min räddning många gånger! Jag fick den av min mamma när jag flyttade hemifrån! Men jag har förstått att den ska vara lite modernare och uppdaterad, nu...Efetr Rutiga kokboken blev "Annas (Bergenströms) Mat" min nya kökshjälp. Hon skriver väldigt inspirerande, och lagar mat precis som jag tycker om den!

Blev det nåt virkat på mössan igårkväll, förresten? Din början såg ju jättebra ut, i varje fall!

Persilja: Tycker ju du ska plocka fram den där surdegsboken...du som ville veta hur man kunde baka HÖGA surdegsbröd!? Martins bok är väldigt chosefri och pedagogisk. Bakde mitt första lyckade surdegsbak igår, och det lär bli flera!!
Nej - inget måttband kom fram - visste att siffrorna INTE skulle varit lägre...sååå omotiverad & trotsig...
Kan man förresten baka av surdegen man har liggandes runt mage, rumpa och lår, tror du?? =)

Susanne: Nej men vad kul att du halkade in hos mig! Och så fick du ingen beskrivning på OS-mössan, till råga på allt...sorry! Du menar inte att du suttit och läst ända bak till mars 2008?? I så fall blir jag ju lite imponerad (OCH generad)!!

Det där ekorrhjulet är inget roligt hjul. Jag snurrar med i det 25%. Alldeles lagom. Jag vet att inte alla har möjlighet att göra så, så jag känner mig oerhört priviligierad. Försöker att ta vara på min vardag på bästa möjliga sätt. Är tacksam och ödmjuk inför varje ny dag!

Surdegsboken är en alldeles superb bok! Har också varit inne på Martins blogg, men jag är en sådan som VILL HA recepten i en BOK, som jag kan vandra omkring med...=) Bakade som sagt mitt första LYCKADE surdegsbak igår, och blev helnöjd! Är sugen på att prova på vetesurdeg nu!

Stick-och virkprojekt kan man aldrig få för många av!! Jag har också en halvfärdig sjal liggandes...virkandet kom liksom emellan...men sjalar kan man ju ha långt in på våren, eller hur??=)

OJ! Vad långt (och länge) du pendlar varje dag! Blir det mycket läst då? (orkar du?)(och finns det alltid sittplats?)

Vi hörs igen!

Charlotte: Vad bra att du är tillbaka! Jag tror de där hålen trots allt kan vara lite nyttiga - bara man liksom har en trygg och säker väg tillbaka upp - och det tror jag du har lyckats skaffa dig. En ANNAN väg upp än den du föll ner i. Du kommer liksom upp på ett NYTT ställe varje gång du fallit ner. Upp genom ett annat hål som gör dig mycket klokare och tryggare, och som ger dig nya erfarenheter och "livsvisdom". Nerfallshålet ligger BAKOM dig och fylls igen, så du inte kan falla ner i det igen...

Visst blev vantarna RÄTT så lika? Fick visserligen gå in och "eftervirka" på den ena, för att få dem lika långa under tummen...men vadå, liksom?? =) På med lite distraherande lull-lull, så är saken biff!!

Kram!