...endast 12 (!) år gammal då denna låt kom ut...(1978)

Låten släpptes på en 33-varvsvinyl tillsammans med en massa andra låtar, som fick samlingsnamnet "Minute By Minute".   En s k LP. (Översättning för ev yngre läsare).

Tror jag först hörde den (låten) på "Radio Luxembourg" - en radiokanal man kunde ratta in (om man hade tur och bodde på de rätta breddgraderna...), och som spelade den ABSOLUT bästa ( och senaste) musiken (på den tiden).  Trots namnet, tror jag den sändes från London.(?) (Måste nog undersöka vidare)

Låten ("What A Fool Believes") har hängt med mig under hela mitt liv (från 12 års ålder, då...)

Min musiksmak har utvecklats - jag har lämnat en del bakom mig (goodbye), och skaffat  en hel del nya, givande bekantskaper. Allt bygger liksom på vartannat. Plus och minus. Inbillar mig att den (min egen musiksmak) förfinats. Nischats, liksom. Förfinats enligt MIN EGEN standard. Ingen annans. Musiksmak är något väldigt personligt. Musik talar till var och en. ALONE. Det man tycker om tar man till sig och gör till "sin"/"sitt"..

Minnen från storasysters tonårsrum poppar upp. Hade jag varit en "bra" lillasyster (kunde nog vara rätt besvärlig emellanåt) kunde jag få ynnesten (och den fick jag ooofta) att få sova på min madrass på golvet bredvid hennes säng i hennes rum. Inne hos storasyster låg vi och pratade en massa och lyssnade på musik. Connectade, liksom.

Betänk att det är hela SEX år mellan oss...

Jag tror att det var just DESSA stunder tillsammans, på hennes rum, efter midnatt, som fick oss att känna att vi var SYSTRAR; av kött & blod.

Never to be apart.

Love you, sis.

Forever and always. No matter WHAT!!!♥♥♥

This is for you, my love. Älskar dig (svenska).

- Schmack!!!