Just det - välkomna in och kika på

min säljarsida på Signerat.se

- där har jag nämligen nyss lagt ut lite nya halsband!!

(Jag heter Ofog som säljare.)

Städade av hyllorna i köket, för att få plats med alla olika mjölpåsar & attiraljer som tillkommit sedan jag började surdegsbaka...

I en av pilekorgarna på översta hyllan fann jag följande påse:

En gåva från mamma, som jag fick för 8 år sedan.

Jag öppnade påsen, och tog ut innehållet:

Det är en s k  Ökenros, eller som den också heter; Jerikos ros.

En växt alltså. En växt med evigt liv, som kan gå i arv från generation till generation. Det sägs att det hus som har en Ökenros är ett välsignat hus, och i det huset ska alltid lyckan råda. Låter väl fint?

Ökenrosen kom först till Europa med korsfararna, sedan med pilgrimerna som vallfärdat till Det Heliga Landet.

Ökenrosen hör nämligen egentligen hemma i ökentrakterna runt Palestina och Egypten. Där kan den kan leva långa perioder i lufttorkat tillstånd, för att sedan blomma upp vid minsta fuktighet.

Det var flera år sedan jag hade den i vatten senast. Jag blev naturligtvis sugen på att prova väcka liv i den igen:

Jag lade den i en skål och hällde hett vatten över den.

Det blev en omedelbar reaktion - ser ni det gröna??

Några minuter senare:

Här börjar den utveckla sina gröna, tujaliknande blad.

Jag fick flytta över den till en större skål, så att den kunde sträcka ut sig helt och fullt.

Efter ca en timme var den fullt utvecklad och såg då ut såhär:

Är det inte fantastiskt??

Helt otroligt, kan ju jag tycka!!!

I denna torra, bruna boll som legat i en papperspåse i flera år, fanns det LIV!!!

Tycker det ger en vintervissen själ lite nytt hopp, faktiskt.

JAG kan nog snart också blomma upp, liksom.

Trots att  jag känner mig lite brun och intorkad (och rund)...

Avslutar inlägget med en låt (givetvis!!?) som faktiskt heter just

"Desert Rose":

 ...endast 12 (!) år gammal då denna låt kom ut...(1978)

Låten släpptes på en 33-varvsvinyl tillsammans med en massa andra låtar, som fick samlingsnamnet "Minute By Minute".   En s k LP. (Översättning för ev yngre läsare).

Tror jag först hörde den (låten) på "Radio Luxembourg" - en radiokanal man kunde ratta in (om man hade tur och bodde på de rätta breddgraderna...), och som spelade den ABSOLUT bästa ( och senaste) musiken (på den tiden).  Trots namnet, tror jag den sändes från London.(?) (Måste nog undersöka vidare)

Låten ("What A Fool Believes") har hängt med mig under hela mitt liv (från 12 års ålder, då...)

Min musiksmak har utvecklats - jag har lämnat en del bakom mig (goodbye), och skaffat  en hel del nya, givande bekantskaper. Allt bygger liksom på vartannat. Plus och minus. Inbillar mig att den (min egen musiksmak) förfinats. Nischats, liksom. Förfinats enligt MIN EGEN standard. Ingen annans. Musiksmak är något väldigt personligt. Musik talar till var och en. ALONE. Det man tycker om tar man till sig och gör till "sin"/"sitt"..

Minnen från storasysters tonårsrum poppar upp. Hade jag varit en "bra" lillasyster (kunde nog vara rätt besvärlig emellanåt) kunde jag få ynnesten (och den fick jag ooofta) att få sova på min madrass på golvet bredvid hennes säng i hennes rum. Inne hos storasyster låg vi och pratade en massa och lyssnade på musik. Connectade, liksom.

Betänk att det är hela SEX år mellan oss...

Jag tror att det var just DESSA stunder tillsammans, på hennes rum, efter midnatt, som fick oss att känna att vi var SYSTRAR; av kött & blod.

Never to be apart.

Love you, sis.

Forever and always. No matter WHAT!!!♥♥♥

This is for you, my love. Älskar dig (svenska).

- Schmack!!!

Ibland (oftast) går tiden alldeles för fort.

Det känns som om jag inte hinner med någonting.

Just nu förfaller vårt hem runt omkring mig.

Smulor och damm överallt. Überschmutziga fönster. Meterhöga smutstvättsdrivor. Överfulla återvinningskärl. Räknings- och viktigapappershögar lite här och var.

Känner mig jagad, faktiskt.

Men just nu har det faktiskt handlat om en prioriteringsfråga.

Visst - jag har jobbat lite emellan också, men sedan har jag faktiskt pysslat med lite projekt som jag VELAT göra istället. Och då har allt det där andra fått vänta.

Känner mig lite duktig ändå, där - såhär har jag inte kunnat göra tidigare. Då har jag låtit alla måsten gå före istället, med följden att jag nästan aldrig fått tid till att göra allt det där jag EGENTLIGEN velat göra. Nu har jag gjort precis tvärtom. Det enda som återstår nu, är att intala mig själv att jag inte SKA känna mig jagad. Jorden går ju inte under på grund av att det ser ut som det gör just nu hemma hos oss, eller? (Bara lite; esteten i mig har liiite svårt att liksom SE på eländet...)

Så - vad har jag prioriterat, då?

Lite surdegsbak. (Misslyckad egenpåhittsvariant - jag ska nog hålla mig till Martins recept till punkt & pricka, hädanefter...drabbades nog av lite surdegshybris efter föregående bak!)

Tagit upp lite gammal stickning som låg och drällde; kommer någon ihåg mina påbörjade korviga pulsvärmare?? (Lääängesedan!!!)

NU är en äntligen färdigstickad:

Lite cool. Beskrivningen finns här.

Jag har njutit av annalkande vår.

Tagit in lite vår:

De dagar då solen lyst med sin frånvaro, har man fått göra så gott man kunnat för att skapa vårljus:

Pengaträdets julgransbelysning har gjort så gott den kunnat...

Inspirerad matlagning utan tvång är alltid kul...

Ugnsbakade rotsaker är en klart underskattad maträtt!!

Tillsammans med hela vitlöksklyftor, olivolja och flingsalt, blir det mat för gudar!!! 

Sedan har jag ju ett lite framtida projekt på gång. Får se när det blir färdigt.

...kommer så småningom att finnas i en butik nära dig...

...åh, åh nånting é på gång...

(för att citera ett av mina hatobjekt (musikmässigt)...)

Visst var det våren som var på smygvisit igår??

(Just nu snöar det utanför fönstret...)

Allt kom liksom på en gång!

• 6 plusgrader.
• Takdropp (nej - det droppade inte; det RANN!!!).
• Fågelkvitter (hörde första lärkan!!!).
• Torr barmark.
• Värmande sol.
• Vintergäck & snödroppar...

Kolla! TORRA fläckar ute på däcket!!!

Brassestolen kunde placeras på en hyfsat torr plats i solen...

I fönstret skymtar ett av de MISSLYCKADE avokadoexperimenten. Snyft.

(Men jag låtsas som om jag inte ser det.)

Senaste virkprojektet. Mormorsruta!!!

(Titta inte så noga - det gröna varvet stämmer inte...)

Blev så lycklig över att ha klarat av att virka nåt som LIKNAR en mormorsruta, så jag var tvungen att ANVÄNDA den till nånting. Det blev ett armband. Hittade lite lull-lull att sy fast (för att bl a distrahera bort ev felsökare...).

Sedan var jag med om nåt kul:

TJOHOOO!!!

Mitt FÖRSTA LYCKADE surdegsbak!!!!!!!!!!

Kolla vad högt & fint!

Och fullt ätbart också...

Så numera kommer det att se ut såhär i kylen framöver:

En styck surdegsbebis.

Så har faktiskt Martin det också. I sin kyl, alltså.

Martin och jag, liksom.

Guuud vad vi är tajta, Martin och jag.

Dream on.