Charlotte

20 maj 2011 12:21

Dagens bästa inlägg!! Ja du det undrar jag med... var är det som är så svårt? Ta toarullarna, hur SVÅRT är det att ta bort den toma och slänga den i återvinningen?? Här brukar de radas upp på GOLVET! Jo du läste rätt på GOLVET... hur kan en handduk tex läggas på byrån och ägaren har då hängt upp den???? Jag har vuxna tonåringar eller är de vuxna, när slutar de vara tonåringar vid 30 eller??? Suck och stön minst 10 år till de bor kvar hemma och är tonåringar eller var de vuxna nu? Jag undrar... dags för stora sökarrundan här hemma. Det går att hitta ett eller annat ser du även här. Ditt inlägg muntrade upp mig :) Kram

Jenny

20 maj 2011 15:16

Vadå flyttar hemifrån? Min MAN är sådär och han lär nog inte flytta på ett tag ;) Men jag har lärt mig att inte bry mig. Fast undrar gör jag fortfarande...

Trevlig helg! :)

Heidi

20 maj 2011 15:40

de blir bättre när de bor själva....en klen tröst... de besitter din talang för ordning och redamen de har paketerat den väl och väntar bara på att bli upppackad......

winnerhorse

20 maj 2011 18:26

En baggis! Hörde du att jag sa det lite så där på min stockholmska? Vi har inte bara två övervintrade tonåringar här hemma utan allt som oftast även deras kompisar. Och många av dem röker... say no more. och tvättar håret. och äter eget hopkok av sk middag. men mest sitter dom faktiskt - och dricker upp vårt kaffe! :)

En klen tröst kanske. En gång i veckan förvandlas mitt i min egna ögon normalt sett så väna jag till ett monster. STÄDA!!!! monstret. vad händer? Vips så är dom borta, nej inte fimparna handdukarna kopparna och glasen - men huvudpersonerna! Vips så är dom puts väck. Ibland i flera dagar.

Umbäranden är vad jag kallar det Mynta, umbäranden.

Mynta

20 maj 2011 20:45

Charlotte:
Jag har JÄTTESVÅRT att förstå VARFÖR man inte kan byta en enkel SKETEN toarulle, och istället lämna den som på bilden ovan. Vet inte om man ska skratta eller gråta...? Sonen vår (18 i höst) har dock meddelat att han är väldigt sugen på att flytta hemifrån - till nåt ställe med snabbare Internet...enda anledningen...!!!???

Jenny:
Min kära make har börjat lära sig så smått på äldre dar...men det har varit seeegt!! :)
Han och jag har HELT olika toleransnivåer vad gäller ordning & reda...

Heidi:
"...min talang för ordning och reda..."???
Den där talangen är inte min största, ska du veta!! Talangen har även blivit "sämre" också med åren - jag har taggat ner lite. Försööökt i alla fall... :)

Mynta

20 maj 2011 21:07

Winnerhorse:
Kan det vara så att man har sig själv att skylla?
Har man fostrat fel? Har man helt enkelt plockat upp för mycket skit efter dem hela tiden?

Jag och en väninna har precis haft en tonåringsinvasionsdiskussion (FAAAN vilket lååångt ord DET blev, då!) alldeles nyligen.
Hon har fem barn, varav två är tonårspojkar (i de övre) som fortfarande bor hemma. Deras hem invaderas ofta av flickvänner och en hel del kompisar. En plats i TV-soffan är ett minne blott, deras kaffe tar också slut stup i kvarten, duschhanddukar används EN gång och slängs i tvätten...småsaker kan tyckas, men när det är många och ofta, blir det rätt enerverande till slut. INGEN som helst påvisad vilja att "här kommer jag med ett paket kaffe", eller "jag tog med mig en egen handduk (som jag/MAMMA kan tvätta själva...), o s v...
Man VILL ju att ens barn ska må bra och HA kompisar och pojk-/flickvänner, men ibland (i väninnnans fall då), kan det gå lite överstyr, och bli lite TOO much. Svårt läge. Man får väl svälja så mycket man kan, men kanske försöka "hinta" lite "skojsigt" (FAN vad FEG man är) att "kom gärna med lite kaffe nästa gång..."??? Hihi.Hehe Eller not. FAN vad svårt.
Kram!

winnerhorse

21 maj 2011 12:21

Så sant så sant.

Vi hade en flicka boendes här i en vecka. Pratade om att det kunde vara kul att dom lite yngre bjöd på middag. Det gjorde dom - p a n n k a k s t å r t a. 1 meter hög, minst.

Så även om dom är stora på jorden i vissa avseenden så är dom ju små så små.

Men att säga ifrån, vänligt med bestämt, det gör jag. De är vana nu, när sleven går ( alltså att dom får en skopa ovett med sleven) så innefattar det alla i huset.

Det gäller att ta kommandot över sitt eget hus. Jag kör en trist variant när vi ramlar riktigt lågt. Vi betalar för det här huset, det gör inte ni. Våra regler gäller så länge ni bor här hemma.

Många gånger har jag reflekterat över att det (dessa diskussioner med låg och hög röst) inte så mycket handlar om att få resultat utan att få TRO att det kommer att ge resultat, OCH att jag får säga vad jag tycker och komma till punkt.

sen kan man reflektera över varför dom är här. Är vi mer toleranta än andra familjer?

Nu ska dom väckas, dom ska tvätta sina kläder och städa sina rum! :)

Mynta

21 maj 2011 22:41

Winnerhorse:
Din "trista variant" är nog en av de bättre, faktiskt.
Jag tror det är lätt att man gör dem en björntjänst, annars. Man vill ju bara väl - för att man älskar dem och vill dem ALLT gott - men de måste SAMTIDIGT fostras till att bli ansvarstagande, empatiska, suntförnuftiga, goda, välmenande, självälskande goda människor...INGEN lätt uppgift!

Men man gör så gott man kan.
Var och en.
Vi känner våra egna barn bäst. Såsom vi känner oss själva...

BALANS tror jag är det magiska ordet här i sammanhanget. Balans mellan ALLT.
Vuxna, barn, personligheter, arbete, skola, delaktighet, ekonomi, ansvar...you name it...ingen LÄTT matte.
Men var och en måste få göra sin egen uträkning.

"...sen kan man reflektera över varför de är här. Är vi mer toleranta än andra familjer?"

Vad ligger i ordet toleranta?
Toleranta mot vad?

Ungdomars "slapphänthet"?
Ungdomars mat- och sovtider?

Ingen kritik mot dig - jag själv känner mig "tolerant" - men vad menar vi med det, egentligen??

Att vi är "tåligare" (mer empatiska, liksom)?
Att vi förstår ungdomarna bättre?

Hjälp mig; detta är INTRESSANT!!!
Kram!

winnerhorse

22 maj 2011 10:52

Ja det är intressant! Inte vet jag hur dom gör hos andra. kanske likadant?
Jag frågade dottern igår, är vi slappare? Nope. Inte det det handlar om. Hon hade svårt att formulera exakt vari det ligger - själva anledningen till att dom vill ´vara här men inte där.

utgår jag från mig själv och ger mig en eloge kan jag villigt skriva under på att det finns ett genuint intresse hos mig för dessa människor. För de flesta människor oavsett ålder. Så även för barnens kompisar. Vem är du, vad gör du, varför tänker du så, och varför gjorde du så. Och där inbillar jag mig lite så där lagom självsmickrande att vi är lite unika.
det är inte storleken på bostad det hänger på. När vi bodde pyttepyttelitet var det fortfarande hemma hos oss de gärna hängde.

Det finns en ömsesidighet i det. Vi får inblick i hur dessa adults to be tänker och agerar. Jag vill inte vara utan det! Och jag tar mig friheten att från ett being adult perspektiv ifrågasätta och problematisera. man får tassa lite. Och i retur får man underbara förtroenden.

Och då kanske det när allt kommer omkring inte är hela världen om det far omkring en eller annan handduk.

Och nu, vet du kära Mynta, har kaffebryggaren gått sönder!

Jasmine

28 maj 2011 21:08

Underbart! precis sååå är det här hemma! :)

KRAM