Jo; faktiskt!

Igår var stora lämna-boet-dagen för familjen blåmes,

 som bott i vår Stig Lindberg-holk.

Vi hade fullt sjå. Med "vi" menar jag vår människofamilj tillsammans med mamma och pappa blåmes. Ungarna kastade sig handlöst ut från holken med mer eller mindre (mest mindre) utvecklad flygteknik. De hamnade på alla möjliga ställen; under trädgårdsstolar, på källartrappsteg, ute bland tomatplantorna...

Här är en av dem. Här satt han/hon och gav ifrån sig ett "matkallande" ljud, och mamma och pappa blåmes gjorde allt vad de kunde för att hitta de små liven, som ju hela tiden hittade nya, konstiga platser att kraschlanda på. 

 Vi människor gjorde vårt bästa för att hålla skator & katter borta. Pust.

 Men nu , idag, är det alldeles tyst i holken och inte en blåmesunge syns till. Hoppas de klarade sig allihop!

Vi har fler fågelungar i vår trädgård.

Bl a i ett sädesärlebo, stationerat under garagetaket.

Mamma och pappa sädesärla håller på dagarna i ända med att samla mat,

 och turas om med att mata ungarna:

Jag tycker sädesärlan är en vacker fågel - kolla vilken vacker blick!

Från riktiga fåglar till inte-riktiga;

En av alla tusen konstgjorda varianter som jag har i min ägo, pyntar just nu en liten loppiskruka med världens sötaste växt som har jättefina, nästan svarta små blommor. Växten har jag fått av mamma, men glömt vad den heter...visst är den söt? (NU vet jag! Kolla här!)

På tal om färg, så måste jag säga att jag blev så nöjd när jag hittade dennna hängpelargon hos den lokala växthandlaren - en underbart mättad röd färg!

Den får pryda vårt "grillbord" när inte grillen är framme och används:

Hos samma växthandlare hittade jag även denna hänglobelia,

 som fick bli pricken över i på hyllan vid uteplatsen:

Sedan har jag en mycket speciell relation till en viss växt - fikonet.

Jag har nämligen bestämt mig för

 att jag SKA ha ett fikon som överlever år från år.

Men jag har inte riktigt lyckats än. Fikon nr 1 blev en pinsam historia, men jag har kommit längst med fikon nr 2, som faktiskt klarade NÄSTAN ett helt år tillsammans med mig, men som sedan fick en rejäl frostkyss, efter att jag DUMT nog satt ut det för tidigt i trädgården i maj.

Men jag har låtit det vara kvar, och har nu klippt ner det lite, för att se om det skulle kunna "komma igen" efter sin lilla strapats.

 Jag tycker mig kunna ana liite liv i pinnarna som finns kvar, nämligen...

Den som lever får se...

Under tiden hittade jag ett billigt fikonträd på stora varuhuset, som jag placerat bredvid, som jag kan tröst-titta på medan den sorgliga pinnvarianten förhoppningsvis rehabiliterar sig:

Bredvid dessa två, huserar en av mina kära gamla vänner, som jag dock lyckats med; olivträdet.

 Har tappat räkningen på hur många år jag har haft det - men det växer och frodas troget vid min sida! Jag älskar det!

...men jag får nog rensa bort ogräset som konkurrerar om näringen i krukan!

Så - det var allt från

Myntas Trädgårdsnytt

 för den här gången - tjolahopp!

 

Gafsan

20 juni 2011 17:01

vilka fantastiska fågelbilder! Du tar så härliga bilder jämt. Jag blir verkligen inspirerad av dina färger och former och växter och hönor och hantverk och allt vad det är =) Underbart! Jag är också sugen på ett olivträd, men var ställer du det på vintern? Funkar det att bara ta in krukan i rumsvärme? Planterar du om det?

 

Mynta

20 juni 2011 21:25

Gafsan:
Vad KUL att kunna inspirera!
Jag tar in mitt olivträd under de sista skälvande dagarna av hösten - innan den värsta frosten hinner slå till. Olivträd klarar några få minusgrader!
Men sedan åker det rakt in i rumsvärmen, i en fönsterkarm som vetter mot öster. Jag vattnar ofta - bladverket behöver mycket vatten! Jag har nog bara planterat om detta olivträd EN gång, tror jag. Ibland får det sig en släng av lite växtnäring också...
Börja med att köpa ett litet och inte så dyrt träd, och se ifall du fixar att hålla det vid liv - sedan kan du ju bli lite modigare och satsa på ett större!! Lycka till!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  ...för jag finns ju på Instagram under mitt alias; systerylle.   Just nu finns det inte längre tid för att blogga, utan mitt uttrycksbehov i form av (många)bilder och några få ord, får utlopp just där, på Instagram, istället.   Älskar ...

    Vi är många som njuter av det härliga sensommarvädret, nu! Här syns den skickligaste soldyrkaren hemma hos oss...       Det fina vädret till trots, har jag börjat förbereda inför hösten; en del av uteväxterna i kruka har fått ko...

    Ja...det är jag, det. Gillar ju bubblor. Bubblor som man kan omslutas av; där man bara kan vara sig själv. Fixade en rent fysisk bubbla häromdagen, när jag återfann hammockregnskyddet i vårt garagekaos.       Inuti denna bubbl...

    Vill bara säga att jag lever, och att bloggen INTE upphört att existera. (Fast man skulle kunna tro det...)   Sommaren har varit god, och jag har levt i allra högsta välmåga. Haft 3 veckors skön semester, pulat i trädgården, tagit ha...

Går hemma och hostar och tycker lite synd om mig själv. Får idéer mitt i långtråkigheten.   Laborerar med typsnitt, färger och mönster... Funderar nämligen på att brodera  armband för att  lägga ut i shoppen på Signerat.se. ...