Kolla vad som låg ute på gräsmattan hos oss i eftermiddags!

Jag var tvungen att adoptera honom.

För det är en HAN. Känner jag.

Han får heta Olle Ek.

Efter ett av barnens favoritbarnprogram på SVT när de var små

(mitt favve också).

Olle Ek är egentligen en "fickkkompis", framtänkt och skapad av bloggaren "Stadshimmel". Hon har komponerat flera fickkompisar - alla lika älskvärda.

Men jag föll för Olle.

Och jag föll även för Stadshimmels "manual för fickkompisar":

"En fickkompis är skön att ha i fickan och pilla på när du väntar på bussen, har svårt att koncentrera dig under ett tråkigt samtal eller fryser om fingrarna och behöver sysselsätta dem med något för att få igång blodcirkulationen. Lämna den i en ficka hos någon du tycker om med en liten handskriven instruktion eller hälsning."

Mina otåliga fingrar fick alltså sitt lystmäte idag.

Dessutom fick de vara med att laga dagens middag;

 HELSTEKT FLÄSKKARRÉ MED VITLÖK OCH SAMBALSÅS.

Mumma.

Sonen vår tipsade om en intressant musiker; Bon Iver - en amerikansk singer/songwriter med en väldigt speciell röst och sound.

Det är jag glad för att han gjorde - detta är helt suveränt BRA musik!!!

Jag lyssnade på honom via Spotify medan jag skapade min egen lille Olle Ek.

Jag VET.

Jag ÄR 45 år.

- Who cares?

I brist på ork försöker jag hitta små, små saker man kan göra stillasittandes, men som ändå kan sysselsätta och stimulera mina otåliga händer och penicillinfyllda hjärna.

Hittade en beskrivning på hur man knyter vänskapsband på nätet. Detta är mitt första - inte så fagert, men man måste ju först klura ut tekniken...?

När vädret varit tjusigt, som det varit nu i några dagar (fast just idag regnar det nästan hela tiden och himlen är gråååååå),  har jag kunnat sitta små stunder ute i solen och läst böcker medan jag plaskat med fötterna i vår oerhört kostsamma pool...

När jag suttit där, har jag också haft tid att uppmärksamma en del växtutvecklingar:

Som t ex att EN ENDA planta med blå hänglobelia, även kan få VITA inslag...

(men den matchar ju "grytkrukan" oerhört fint då, eller hur?)

...eller att mitt zombiefikon faktiskt BÖRJAT LEVA igen!!!!

Helt fantastiskt!

 Men jag kände det på mig! Naturen är helt outstanding på att hela och läka sig själv, bara man ger den tid! Så glad jag blev när jag såg detta!

Nu får vi ju nästan bygga ett orangeri, eller hur? Hur ska vi annars få plats med all växtlighet som måste in igen i höst???

En febrig Myntaskalle börjar plötsligt att gå på högvarv...