Jo - faktiskt. Tycker jag har det i år. Lite sådär laidback inställning, liksom. Det blir ju jul ändå.

Jag pysslar med sånt som JAG tycker är kul. Barnen verkar inte bry sig. Sonen (18 år) vill inte ha nåt "juleljus" på sitt rum, men dottern (16 år), lyckades jag övertala till att hänga en adventsstjärna i fönstret till sitt rum.

Kolsvart stjärna - men ändå...

Bakade lussekatter en förmiddag i lugn och ro, för att JAG var sugen på såna.

Började fundera på årets pepparkakshus...hittade mallar på marthastewart.com.

Printade ut, klippte, kavlade, skar ut & gräddade.

Fogade samman med smält socker...

Visade maken bygget, och undrade vad han tyckte.

Han tyckte att skorstenen hade helt fel vinkel (han är ingenjör).

Jag svalde hårt och sa att jag gjort det EFTER EN MALL.

FAKTISKT.

SÅDETSÅ.

Blandade kristyr (lite aggressivt, sådär), och började dekorera.

Lite missnöjd med konsistensen, dock...den blev lite för lös, och smakade dessutom beskt.

Kom på var felet låg.

Jag hade använt VANILJSOCKER iställlet för florsocker till kristyren.

Suck.

Nåja - det luktar i varje fall GOTT i köket hela tiden, nu!

Kristyren flöt liksom ihop och blev inte så "definierad" som den brukar...

(Oh - get a life!)

...men med lite tomtar och annat lull-lull, kan man ju lura vem som helst, eller hur?

Här har jag dessutom (helt ovetandes) siktat vaniljsocker över huset också...

Var ju förresten och stöpte ljus hos mamma och pappa för någon vecka sedan; tillsammans med storasyster.

Denna gång passade vi även på att gjuta lite mer istället för att bara stöpa:

Jag göt bl a i en kaffemugg och i en konservburk:

När vi göt hade vi även i lite vaniljdoft i stearinmassan - avger en behaglig doft när man tänder ljuset, sen!

Mamma hade bullat upp med gott ute i pappas verkstad, där vi höll till:

Värmen steg, och våra kinder blossade. Julmusiken skvalade medan vi skrattade oss trötta.

Pappas ljus (längst åt vänster på bilden nedan), bidrog garanterat till stämningen.

Vi skrattade tills vi grät.

Sedan började vi prata hittepådanska, och då ballade det ur på riktigt. Den ena lät värre än den andra.

Till sist hade vi ingen luft kvar i lungorna, kändes det som. Så skönt att få skratta så totalt hämningslöst.

Ytterst välgörande.

Kan jag leva på i veckor, faktiskt.

Hmmm & harkel...

Årets kalender är förresten fixad.

Mitt val.

Satsar man inget - vinner man inget.

Därför ser mannens och mina morgnar ut såhär:

(Vi skrapar varannan dag.)

Änsålänge har vi inte vunnit en spänn.

Målet är i alla fall att kalendern åtminstone ska betala sig själv - vågar man hoppas på det, tro?

Skogen har en hel del julfint att erbjuda!

(Jag är kompis med skogsägaren, ifall ni undrar...)

Maken firades häromdagen av sin arbetsgivare, eftersom han stått ut i hela 25 år (!) på samma ställe...

Hönsen firades av mig idag, eftersom de stått ut med mig så länge...

de fick lite go´halm runt hönshuset att gå och stå på.

 Och första snön kom förresten idag - och den var BLÖT!

 Vår hönsgård utgör just nu en väldigt representativ bild av den skånska leråkern; tro mig!

 Stackars kucklor - måste vara kallt och kladdigt att gå ut (som de faktiskt älskar att göra!).

Jag vräkte på riktigt ordentligt!!! Hoppas bara att de ska tycka det är mysigt!

(De tyckte det var jättespännande med halmen! Skitkul att sprätta i och leta efter godsaker...

Gick ut och fotade nu på morgonkvisten...)

Nu ska jag släcka adventsljusstaken och stjärnorna i fönstret:

- Go'natt!