Så skulle jag då foga samman årets pepparkakshus med napalm:

...och då blev det ju precis som väntat.

Suck.

Tappade en skorstensdel i det smälta sockret, och den omedelbara reflexen (no brain involved) sa mig att rädda den omedelbart. Så det gjorde jag.

Idiot.

Skorstensdelen smälte i hettan, och jag fick två förbaskat onda blåsor på mina fingertoppar.

Men efter det gick det rätt så bra.

(Fick baka ny skorsten...)

Lite torr och hård glasyr i år, bara. Tungspritsad, liksom. Fick krampkänning i "spritshanden".

(I-landsproblem i KUBIK)

Men vår tomtefamilj verkar trivas, i alla fall!

Jag har julat till det ännu mer här hemma.

Men nu är nog gränsen nådd, tror jag.

Nu fattas bara granen!

En ny julflagga har sett dagens ljus.

(Och snön har VRÄKT ner här under ett helt dygn!!!)

Höjer definitivt julstämningen.

Hönsen har fått massor med julhalm och extra snöskydd i form av plyfaskiva ute i hönsgården.

(Plus att jag skjutit fast byggplast på sektionerna närmast hönshuset, för att hålla borta snö och blåst!)

De har även fått en extra värmelampa inomhus; nu har de TVÅ.

Lyxhöns.

Men vi hade faktiskt 14 minusgrader ute häromdagen, och då låg temperaturen runt nollan inne i hönshuset,

trots (en) värmelampa. Men nu har de alltså två. Känns bra om det skulle bli ÄNNU kallare. Vill försöka hålla plusgrader åt dem hela vintern. De är ju så små - deras taniga små kroppar förmår inte alstra tillräckligt med egen värme...

För säkerhets skull installerade vi även en tempvakt åt dem förra vintern. Så fort temperaturen går under 8 plusgrader därinne, så går värmelampan igång. Blir det mer än 10 grader, slår den av.

Ljuset inne hos dem (en plåtlampa som hänger i taket), styr vi trådlöst inifrån.

- High-tech-höns!

(I-landshöns)

Ska fixa en julkrans till deras dörr också.

Så är hönslyckan total, liksom.

När det varit som kallast, har jag eldat i vår ytte-pytte kamin.

En av nackdelarna med den, är att man liksom inte kan SE elden - man ska stänga luckan

för att undvika onödig rök samt eldloppor.

Men jag fick en snilleblixt beträffande eldlopporna, så jag klippte till en liten bit av resterna från ett metallnät som vi använt till vår myggnätsdörr i somras, och tryckte in i dörrhålet till kaminen.

Voilá! NU kunde jag SE elden flamma och HÖRA den spraka!

(Skiter i eventuell rök - tycker faktiskt det SKA dofta lite, när man eldar i kaminen; ytterligare en dimension av mysfaktorn, liksom.)

Man kan få det att dofta ÄNNU mer - med hjälp av bl a kanel.

Jag hade kanelstänger kvar från julgrötskokandet förra året.

Krossade dem med en hammare, lade dem på en ugnssäker tallrik ovanpå kaminen...

...och en UNDERBAR doft spred sig!

Kan tänka mig att även lägga anisstjärnor och hela kryddnejlikor där.

(Blev inspirerad av en körkompis som hade gjort precis såhär,

när vi sjöng upp hemma hos henne inför en av våra konserter...)

Kryddnejlikor har förresten redan använts på annat håll:

Och fler lär det bli; lime & citron inräknat!

Mer doft:

- Hyacinter!

Jag har redan flera väntandes som back-up, när dessa gått hädan...

Julen SKA dofta!!!

Ni som följt mig genom åren, vet att jag brukar experimentera med egenklippt kakeldekor.

Denna jul är är det så, att det redan existerar en egenklippt kakeldekor i form av harlekinrutor.

Jag ville behålla dem, eftersom jag fortfarande är lite kär i dem - men då kan man ju

alltid lägga TILL någonting, eller hur?

Det blev små röda harlekinrutor som fick likna julstjärnor mittemellan allt det andra.

Rätt fint, faktiskt.

Jag har ju inte varit helt själv med allt pyntande - Lykke Li och Jocke Berg har ju hjälpt till:

Här talar de precis om var jag ska hänga nästa julpynt i trollpilsgrenen över matbordet..

...sedan var det nog dags att lägga av när t om den oskyldiga diskmedelsflaskan fick en släng av röd vinyl.

Lugn, kära du.

Det räcker nu.

Kanske...