Varför nöja sig med bara EN färg, när man kan få fler???

Verkar ju dumt, ju.

Så min tubhalsduk fick ju en orange udd och en blå!

Tack för era förslag - nu lyssnade jag ju till dem alla, eller hur?

Lovade ju att visa min Zpagetti-väska när den blivit färdig.

Tadaaa:

Jag är jättenöjd!

Väskan ska invigas idag, när jag ska på dotterns utvecklingssamtal i stora staden...

Tillägg: När jag i efterhand tittade på bilden ovan av väskan, såg jag ju att något liksom fattades.

Det skavde lite i mitt sinne.

Kom på vad det var - en mittknapp!!

I en helt annan färg än resten.

 Pricken över i, liksom:

(Pust.)

De senaste dagarna har varit rätt hektiska med jobb, bilreparationer, vardagslogistik, möten mm.

Då är det skönt med en ledig dag, som idag, då jag liksom får tid att hinna ifatt (någotsånär).

Hinna ifatt med både det rent vardagspraktiska här hemma, samt alla mina påbörjade projekt som har en tendens att sprida sig över hela huset.

Idag blev jag alltså klar med två av dem; det känns tillfredsställande!

Ett av mötena hölls hemma hos mig i måndagskväll.

Jag bakade en skitgod morotskaka till fikat!

Precis lika god som den ser ut...

Vi fick tilldelat oss varsin bok under mötet. En nyttig sådan. Fin också.

Just nu är det grönt som gäller på matbordet.

Har dock ingen aning om vad det är för grönt som jag har i vasen - plockade det från dikesrenen

 senast jag var ute med gräddbullen...men vackert är det!

Beslöt mig för att virka en udd på min höstsjal.

Nu vill jag även förse min tubhalsduk med en udd.

Snälla - ge mig råd - vilken av dessa tre färger ska jag välja då?

Detta inlägg kommer att  kategoriseras under rubriken i-landsproblem...

När allt elände tycks hopa sig och bli för mycket, blir skapandet en livsnödvändig ventil för mig.

Om det så gäller att arrangera små stilleben, baka, virka, sätta ihop dagens klädsel, ljuspyntande...

- allt skapande hjälper!

Extrabra är det när man kan SLUTFÖRA ett av alla miljoner pågående projekt:

Har ju blivit klar med min virkade tubhalsduk av s k solrutor!!!

Bloggplatsen envisas med att lägga in alla bilder i MEGA-storlek - gillar inte det riktigt.

Tycker inte om när man måste scrolla upp och ner för att få se bilden i sin helhet...

Hoppas jag inte skrämmer er med mitt MEGAhuvud på bilden ovan - jag känner mig liksom lite påträngande STOOOR såhär.

Vill ju egentligen gärna gömma mig så gott det går...

Ett tips till alla er som ska montera/blocka era virkade eller stickade alster;

- Det går skitbra med hjälp av en frigolitplatta från det stora byggvaruhuset!

Säkert ingen nyhet, men för en kostnad av endast 18 pix, tycker jag att det kan vara

 värt att dela med sig av!

Nytt terapi-projekt är redan igång:

(vad trodde ni???)

Ni kan ju roa er med att försöka lista ut vad det ska bli...

En annan form av terapi är ju s k ljusterapi.

Den använder jag mig av HELA tiden;

...fast på mitt eget vis!

Plötsligt blev det faktiskt lite roligare att betala räkningar i veckan.

Stilleben-terapi blir kul när man hittar billig & fin rekvisita:

Ett av dotterns fina födelsedagskort tillsammans med små pumpaliknande torkade frukter från växtvaruhuset, blev till ett vackert och terapeutiskt blickfång.

Jag har ju allt jag behöver.

Nästan.

Det är mycket som ska fås ihop nu.

På alla möjliga plan.

En del av det känns roligare än det andra.

Jag vet!

En man och hans flygel.

(OKEJ - och en hel jävla symfoniorkester mot slutet - men ändå...?)

Hela SJU år gammal låt - men LIKA FÖRBANNAT BRAAA!!!

*Ryyys.*

Maken ringde mig på mobilen i veckan. Han gör det ibland.

(Wow.)

Jag befann mig på jobb.

Han befann sig på Bilprovningen i stora staden.

Med min älskade Flora.

Summa summarum:

Vänligen notera:

"Fordonet får inte köras från platsen."

Taskig formulering, tycker jag.

Speciellt med tanke på fordonsägaren.

Men varför ska livet vara lätt att leva?

Måste ju vara dötråkigt om allt liksom bara flyyyter, eller hur?

Nej - let's live life dangerously. Ska det va' så ska det va' liksom.

Helgen blev plötsligt fulltecknad med en massa praktikaliteter.

NOT planerade sådana.

Blandat med jobb, 50-årskalas, superviktiga körövningar, tonårslogistik mm, mm...

Funderar över lämplig medicin:

Erhöll nämligen hela två varianter av moster med sambo i helgen...

Lutar åt medicinen till höger.

Är ju fan inte förkyld.

Bara lite mör (som vi säger härnere).

Annars är en explosiv dos av kreativitet OCKSÅ en bra medicin:

Mådde nämligen himla bra efter att ha kreerat detta.

Plåtkurbits?

Hänger nu bredvid tittskåpet ut mot bygatan.

Vet dock inte om det är riktigt färdigt än.

Men det är jag.

Goodbaj.

Hej!

I helgen har jag räfsat löv.

Klädd i finaste stassen (not).

Att räfsa löv är riktigt terapeutiskt.

Speciellt efter en rätt intensiv helg.

Vi höll ju kalas för dottern.

Det blev mycket som förekom i stereo inför och under kalaset.

Blir så när det väntas många gäster.

Två brownieskakor blev det också. Såhär såg de ut innan glasyren breddes på.

Browniessmet med nerpetad chocolate chip cookie-deg. Inte helt fel.

MED glasyr (av vispgrädde, smör & smält mörk choklad...).

Ibland blev det t o m trippelvarianter:

- Trångt om saligheten!

Maken bakade bröd så det stod härliga till:

...och degen jäste kämpahög...

Nu har vi bröd för tre veckor framöver - jag lovar!

Syrran kom med fransk lemonad.

Den stod skitsnygg  mitt i mitt nya köksstilleben!!

Mamma kom bl a med loppisfyndad blomsterarrangemangspryl:

(som hon givetvis pyntat på sitt eget vackra vis...)

Det pratades, skrattades och sjöngs och spelades...

...och efter att alla gästerna gått hem, fick alla ljuslyktor brinna ut i lugnet & tystnaden.

Livet & helgen återgick till det normala.

Jag räfsade löv och myste med hönsen.

Med andra ord; det har varit en bra helg.

...och städhjälp?

För fortsätter det såhär, blir det ju inget vettigt kalas imorgon!

Kan ju inte släppa saxen och vinylen!!!

For God's sake, woman - let it GO!

Ni ser vad jag lade till, va?

Ränderna nedtill.

Pricken (randen?) över (under?) i (ö?)!

Sedan tog min svarta vinylrulle slut.

Men jag hittade en BLÅ!!!

Tadaaa:

...och nu är DEN slut (tror vissa i familjen är ganska glada över det).

MEN - jag har ju tapetrulle kvar!!!

Har börjat lite smått:

Mmm...ser lovande ut, tycker jag...